Oj vad jag har saknat zumban! Det är verkligen rörelseglädje på högsta nivå för mig. Det är bara kul. Ingen prestation eller nu måste jag bli bättre/snabbare/starkare utan bara rörelseglädje från första minuten. Jag är kanske inte alltid den mest koordinerade, men det spelar ingen roll. Det är bara kul och jag njuter av det. Musiken är bra, det är kul att dansa och jag älskar instruktören.

rörelseglädje när det är som störst

Idag var första gången på höstterminen. Redan när jag gick upp för trapporna till salen, spratt det till i kroppen av glädje. För jag visste vad som väntade. Jag behövde inte bli besviken, utan det var precis så kul som jag kom ihåg. Såå bra musik, bra tempo, bra koreografi, jag kunde ta ut mig och blev genomsvettig. Jag är helt lyrisk nu efteråt.

Känslan är liknande som när jag upplevt runner’s high. När allt bara stämmer. Även om det är tungt och flåsigt och jag kanske inte alltid gör rätt steg *harkel*, så känns det som om jag har ett stort leende på läpparna hela tiden. Jag nynnar med i musiken och njuter av varje steg. Feelisen är på topp och jag bara ah! Det här är livet!

Jag vet att mycket har att göra med att jag tycker om instruktören. Det är kanske inte just zumba som är grejen utan instruktören. När jag testat med andra instruktörer eller ännu värre, zumba hemma via youtube… Inte alls lika kul. Det är något med stämningen där. Plus att jag förstås tar ut mig mycket mer när det är andra människor runt omkring. Hemma på vardagsrumsgolvet blir det lite platt fall 🙂

(Förbered er på mycket tjat om zumba de kommande torsdagarna.)

2