Imorgon bär det av mot Tallinn och för att springa tio kilometer. Jag ser fram emot det, men funderar samtidigt om jag borde vara mer nervös än jag är just nu. Mer taggad och pepp. Just nu känns det… Jag är inte direkt opepp, men jag borde kanske känna mer? Det kanske inte har sjunkit in ännu, att det är imorgon jag ska springa. Kanske peppen och ivern kommer när jag börjar förbereda mig.  Packa väskan, ta fram tävlingskläderna, fixa i ordning allt inför loppet och själva resan. Kanske jag blir mer nervös då?

På onsdagen fick jag startbeviset och jag fick veta min startgrupp. Tidigare när jag har anmält mig till lopp i Tallinn har jag kunnat skriva in vad jag gissar att jag springer på för tid. På basen av det sedan har startgrupperna delats ut. Den här gången kunde jag inte ange något, utan jag anmälde mig bara till distansen och att springa med tidtagning. Jag kommer att starta i startgrupp fem av tio. Det säger mig egentligen ingenting, det är säkert bra. Det spelar inte så stor roll var jag startar. Det är alltid trångt i starten oberoende, folk som springer om en till höger och vänster. Jag som försöker kryssa förbi andra löpare.

borde jag vara mer nervös?

Imorgon är det tidig (!) väckning och start som gäller. Vi valde att ta en tidigare båt än vi brukar för att inte behöva stressa. Hinna checka in på hotellet först, kanske äta något och förbereda mig i god tid. Starten går klockan fem och målgång är ungefär en timme senare. Målgången kommer att vara vid samma ställe som i fjol, mitt i gamla stan bland alla uteserveringar. Jag hoppas på mycket publik och hejarop. Tallinn brukar alltid vara en folkfest, men jag har aldrig sprungit tio kilometer där. Det ska bli kul att få uppleva det också, och se en annan del av Tallinn.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att blogga under resan, men jag finns ju även på Instagram. Där blir det snabbare uppdatering från loppet och säkert en del bilder från Tallinn.

Wish me luck!

2