Aldrig är väl ivern till träning större än när man inte kan träna? Jag har inte tränat något sedan jag fick min snuva, men nu börjar det snart krypa i kroppen. Jag har egentligen varken blivit bättre eller sämre. Det är en envis snuva jag har, men inga andra symptom. Inte ont i halsen och inte feber. Vilket är no no när det gäller träning. Men kanske jag kan träna snart? Det är ändå bara snuva.

Ifall jag inte känner mig värre imorgon, kanske jag ger det ett försök. Ett lätt och lugnt pass för att komma igång. Testa på kroppen, se hur det känns. Inte löpning, men kanske ett lättare styrkepass.

Idag hade vädret varit perfekt för löpning. Solsken, blå himmel och perfekt höstväder. Det är irriterande att inte kunna springa. Ett långpass hade varit kul. Det vill säga om jag varit frisk och i form. Jag vet inte hur min löpform är för tillfället. Jag tror inte att jag är i form för att springa långpass. Det var ett tag sedan sist.

Det är ett bra tecken i alla fall att jag är sugen på träning. Jag tror nog att jag kan träna snart. Jag känner mig så pass frisk att jag vill ge det ett försök. Igår blev det en kort cykelrunda och det kändes ingenstans. Jag blev varken andfådd eller slut, utan det kändes helt normalt. Snoret rann (förstås), men inget mer än det.

Nästa vecka räknar jag med att kunna träna som normalt. Jag hoppas på det i alla fall, att jag inte får några bakslag. Kanske jag ändå borde vila imorgon ännu, för att vara på den säkra sidan? Komma tillbaka bättre och starkare nästa vecka istället?