Styrketräning roligt? Det är två ord jag aldrig trodde att jag skulle skriva i samma mening. När blev styrketräning roligt för mig? Jag är väldigt ivrig på mitt projekt styrketräning just nu. Jag nästan längtar mer efter att få köra ett hårt pass styrka än att springa. Det har aldrig hänt förut. Jag har ju styrketränat tidigare, men det har alltid varit som ett komplement till löpningen. Ett nödvändigt ont. Något jag gjort för att jag vet att det är bra för mig, men inte något jag längtat efter. Resultaten har uteblivit och det har aldrig blivit till en bra rutin. Jag har gjort övningar på måfå, utan plan eller alltför mycket teknik, och jag har hoppats på det bästa.

Nu känns det annorlunda. Jag har en klar plan för vad jag ska göra för övningar. Uppskrivna på ett papper, som kanske bara jag förstår vad de betyder 😉 Vilka övningar, hur många repetitioner och hur många varv. Jag är mer fokuserad på styrkan under passet, än på konditionen. Tidigare har jag gjort en massa pulshöjande övningar mellan varven, men nu är det styrka som gäller. Jag gör vad jag ska och jag tycker om det. Det är kul att märka att jag har blivit starkare, att tekniken blir bättre och att jag blivit säkrare i övningarna. Jag kan ju!

Idag gjorde jag samma pass som förra veckan, med samma vikter fortfarande. Nästa vecka tror jag att jag ska öka på vikterna. Det kändes nämligen så bra idag, och som om jag kan öka. Nu efteråt känns det också som om jag har gjort något. Armarna skakar fortfarande, tre timmar senare. Men oj, vad det är en skön känsla!