Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket om Dedicate. Sedan jag skrev det inlägget, har jag yogat två gånger, men inget av gångerna har varit Dedicate. Jag yogar ju, och det borde vara huvudsaken, inte vilket program jag följer eller vilket pass jag gör. Det känns bara irriterande att ha lämnat något på hälft. Speciellt när jag bara har ett ynka pass kvar från programmet och sedan är det den tredje utmaningen jag fullföljt med Adriene. Jag har tidigare gjort 30 day yoga challenge och True. Av dem var 30 day yoga challenge min favorit, och från den gör jag fortfarande ibland pass.

När jag yogar just nu väljer jag nästan alltid någon form av runner’s yoga. Även om jag inte springer så mycket för tillfället, innehåller den typens yogaprogram oftast väldigt sköna stretchövningar för benen. Baksida lår, höftböjare och höft. Precis vad jag behöver och som känns sköna efter ett hårdare styrketräningspass. När behöver man (jag) liksom inte stretcha benen?! Det är alltid något som känns stelt, om det sedan är från löpning eller styrketräning.

Jag ska fullfölja Dedicate, bara för att det är irriterande att lämna det med ett pass kvar. Jag hoppas att Adriene kommer med en ny serie nästa år som passar mig bättre. Dedicate och jag blev aldrig riktigt kompisar. Jag hoppas på en serie med mer flow, mer tempo och mindre meditation och stillhet.