I början av året släppte Adriene en ny yogaserie, Dedicate. Först var jag inte så imponerad av serien, men ju fler avsnitt jag gjorde desto bättre blev det. Det var svårt i början, eftersom jag tyckte det var så annorlunda mot hennes tidigare serier. Längre avsnitt, mer meditation och inte lika mycket flow och tempo som jag gillar. Fokus på andra saker och därför svårt för mig. Men jag gav det en chans och det var alltid den serien jag valde när jag skulle yoga.

Jag följde Dedicate ändå till sommaren, men sedan föll det bort. Jag valde andra videon. Yoga för cyklister, yoga för fötter, runner’s yoga med andra instruktörer. Jag glömde helt bort Dedicate. Jag kollade bakåt i träningsdagboken på jogg.se och märkte att jag har bara ett avsnitt kvar. Ett! Klart att jag måste göra klart serien då.

Jag har gjort utmaningar och följt program med Adriene tidigare, och jag har alltid fullföljt dem. Tanken är säkert att man ska göra trettio dagar i rad, jag gör mina… Tja på ett år då ungefär 🙂 Kanske jag skulle få bättre resultat och tycka att det var roligare om jag gjorde alla i följd. Inte ett avsnitt i veckan, för att byta instruktör och program hipp som happ. Jag kommer inte ihåg rörelserna och vad hon pratade om i senaste avsnittet när jag gör det så sällan. Inte för att det väl egentligen spelar någon roll, men de bygger ju på varandra. Nu ska vi stretcha ut trötta muskler, för att vi igår gjorde ett tyngre pass.

Eftersom jag gjort trettio dagars utmaningar med Adriene tidigare, vet jag att den sista dagen alltid brukar vara freestyle. Hon instruerar inte mycket, utan man får själv göra vad man känner för och vill. Vad man ”lärt sig” under de trettio dagarna. Jag som just gör yoga via Youtube för att jag inte kan själv. För att jag inte har inspiration till att göra själv. Jag behöver och vill ha guidning. Plus att jag nu när jag inte följt Dedicate på över tre månader knappt kommer ihåg nåt mera. Kanske det blir extra mycket freestyle för mig?