Min iver till löpning är inte alltid på topp. Vädret hjälper inte alls till. Jag vill springa i solsken, eller ens i snö. Inte i detta gråa, trista väder och när det blåser full storm. På dagens löprunda kändes det som om jag skulle blåsa bort. Det var motvind, sidovind, medvind. Vind från alla håll och kanter, vilket gjorde det svårt att springa. Jag fick kämpa för att hitta fokus, hållas på benen och för att överhuvudtaget ta mig framåt. Hur mycket kan det blåsa egentligen?
Jag försöker hitta tillbaka till löpningen och springa två gånger i veckan. Jag fokuserar fortfarande på styrkan, men jag vill börja springa mer. Planen är fortfarande att mest springa på känsla. Inga intervaller och inga långpass ännu, men ändå börja få mer struktur i löpningen. Inte bara springa när vädret är fint och jag har lust, utan även springa i sämre väder som regn och storm. Därför sprang jag idag, fastän vädret var som det var.
Det blev ett kort pass, men det blev ändå ett pass. Det är det viktigaste just nu. Att jag springer. Att jag känner mig som en löpare igen och veta att jag fortfarande kan springa. Jag kan springa fast det blåser eller regnar, fast jag inte har lust, eller har pigga ben. Jag vill hitta mitt flow igen. Där jag springer utan att tänka och att det känns enkelt. Inte som om jag först måste övertala mig till att springa, utan att jag bara gör det. Det går på automatik och det är det jag helst vill göra. Nu känns det som mitt andrahandsval. Jag vill hellre träna styrka inomhus.
Vad har hänt med mig?
2