Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min löpning för tillfället, men tröskeln till löpning är väldigt hög just nu. Jag har inte sprungit sedan jag var i Kuba. Visserligen har jag varit sjuk, till tandläkaren och jag har överlag inte tränat mycket, men ändå. Nu när jag kan träna som normalt, väljer jag ändå inte löpning. Ta idag som ett exempel. Planen var att träna innan jobbet, planen var att springa, men istället valde jag styrketräning. Jag som just var till gymmet på måndagen och egentligen gjort min styrketräning för veckan.

Jag vet att jag bara måste komma igång igen. Tröskeln till löpning är hög för att jag inte sprungit på länge. Får jag bara till ett eller två pass, så vänder det. Hoppas jag i alla fall. Jag tror också att min iver till löpning lite har kommit av sig, för att jag är osäker på hur jag ska göra med Tallinn maraton. Kommer det ens att bli något maraton? Är det värt för mig att träna inför det? Jag som var så ivrig på att börja träna inför maraton, följa ett program och ha ett tydligt mål, vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Satsa på simning?

Jag är glad över att jag har andra träningsformer som jag tycker att är kul. Att jag tycker om styrketräning. Idag när jag körde styrka hemma, märkte jag till min förvåning, att jag inte tappat så mycket. Även om det blivit mindre träning den senaste tiden, är jag nästan där jag var innan resan. Jag plockade bort lite vikt från min skivstång, men jag tror nog att jag kunnat ha på max. I alla fall i vissa övningar.

Planen är att springa den här veckan. Ett komma igång igen pass. Få in löpkänslan, ivern och lusten igen. Jag vill ju springa. Egentligen.