Jag har inte skrattat så mycket på länge som idag när jag gjorde zumba på distans. Min arbiskurs har varit på paus, för uppenbara orsaker, men på måndagen fick jag mejl om att det finns möjlighet att delta i zumba på distans. Bara att logga in med datorn via en länk och sedan dansa hemma.

Alltså, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag kände mig så fånig, jag gjorde säkert alla steg fel och jag borde ju kunna dem. Det var samma koreografi som vi haft hela våren. Det var tur att ingen såg mig. Jag och zumba online är inte en bra kombination. Det är inte alls samma sak. Jag kommer inte in i stämning, jag får ingen feeling, utan jag gör mest rörelserna lite ditåt. Det gör så mycket för stämningen att vara med en grupp. Dessutom är det enklare att göra rörelserna när man har fler att kolla på. Nu krockade jag med soffan och allt runtomkring mig. De första tio minuterna av dagens pass stod jag mest på ställe och skrattade. Jag kände mig så fånig.

Samtidigt är det här säkert bättre än ingenting. Annars hade kursen tagit slut över en månad i förtid. På det här sättet kan kursen fortsätta som planerat. Om än i ett annorlunda format. Nästa vecka går det säkert lättare.