En vecka av min permittering har gått. Hur känns det och vad har jag gjort? Än så länge känns det okej. Jag klättrar inte på väggarna ännu i alla fall. Jag tror inte att jag riktigt har landat i det. I det faktum att jag inte ska gå till jobbet på åtminstone två månader som det ser ut just nu. Jag kan vakna på morgonen och fundera vad det är för dag och vilken tid jag skulle till jobbet. Sedan kommer jag på att just det ja, jag ska inte till jobbet. Jag är ledig. Konstigt, skönt, tråkigt. Det är mycket känslor och funderingar.
Det är klart att jag inte vill vara permitterad och att det inte är en rolig situation att befinna sig i. Speciellt när jag inte vet hur länge det kommer att pågå och hur situationen kommer att vara efter allt det här. Kommer det att bli som vanligt? Som det var tidigare. Kommer vi att ha några kunder? Finns det ens ett jobb att gå tillbaka till?
Just nu rullar i alla fall dagarna på bra. Jag har hela tiden haft något att göra och än så länge har jag det inte tråkigt. Jag (och Milli 🙂 ) har bakat, och bakat och bakat lite mer. Bröd, kex, mer bröd och ännu mer bröd. Jag har varit på promenader. Själv eller med mamma. Jag har haft tid till träning. Tid att träna vad jag vill, när jag vill, utan att behöva ta hänsyn till arbetstider. Jag har sorterat en massa gamla papper från gymnasiet. Med sorterat, menar jag slängt bort. Hur mycket papper har jag sparat på egentligen?
Fast det just nu känns bra, gissar jag att om en vecka eller två, kommer det att kännas annorlunda. Det har bara gått en vecka av min permittering och jag är säkert ännu i work mode. Jag har inte ens tvättat alla mina arbetskläder. Nu känns det fortfarande som om jag bara är ledig. Som semester. Jag antar att jag kommer att känna mig annorlunda när jag kollar på banksaldot. (och när jag ska börja fylla i ansökningar till kassan. Hur gör man det?) När jag inte orkar baka mer och när alla skåp är städade.
