Jag älskar sol och värme, förutom när jag ska springa. Även om jag tycker att jag/kroppen har blivit bättre på att springa i värme, är det fortfarande kämpigt. Jag blir svettig(are), kroppen blir slö, pulsen hög och allt känns mycket jobbigare. Det har lovats sol och värme i många dagar, och enda möjligheten till träning är att göra det tidigt på morgonen. Innan det blir för varmt. Det betyder att springa innan frukost, på tom mage.

Jag brukar inte egentligen springa innan frukost, bara när jag är på semesterresa till något varmt land. Kanske någon enstaka gång på sommaren i Finland, men då brukar jag äta en banan eller ta en liten smoothie först. Det är väldigt sällan jag springer på tom mage, utan att äta något först. Idag gjorde jag det. Främst för att jag inte hade något att enkelt och snabbt äta hemma, jag vill inte direkt börja laga mackor.

Jag hade väckning klockan åtta, träningskläderna var framplockade och allt var förberett. Efter ett snabbt toabesök och kontaktlinserna på, var jag ute genom dörren 8:05. Fast det var tidigt på morgonen, var det redan varmt. Jag gissade att det skulle bli kämpigt, men det var inte så farligt.

Det kändes som en normal löprunda. Det var inte kämpigare för att det var tidigt på morgonen eller för att jag inte ätit innan, utan det var som vanligt. Jag har inte de piggaste benen för tillfället efter all cykling till jobbet, det hade säkert varit tungt oberoende av tidpunkt eller situation. Jag är rätt så nöjd faktiskt. Sex kilometer och träningen gjord innan klockan nio.

Nu har jag slappat i solstolen och bara tagit det lugnt. Ingen stress över att behöva klämma in träningen. Dessutom vet jag att det känns betydligt tyngre att springa efter en hel dag i solstolen än det gör att springa tidigt på morgonen.