Jag kämpar vidare

Jag ger inte upp med löpningen, utan jag kämpar vidare. Det känns som om formen varken blir bättre eller sämre, men jag gör mina pass och litar på att det i något skede vänder. Jag vet att det kommer att vända, men det är jobbigt att vara mitt i det. Jag skulle mycket hellre flyga fram, än att hela tiden behöva kämpa för varje kilometer. Ibland känns nästan en kilometer för mycket, varje steg jag springer är bra.

jag kämpar vidare

Jag hittar liksom aldrig flytet. Har jag inte tunga ben, så är jag flåsig. Eller så fryser jag, eller har för varmt. Idag mötte jag en som sprang i shorts, såå varmt är det inte riktigt tycker jag 🙂 När jag är i form kan jag oftast strunta i såna här problem, men när formen inte finns där, blir varje liten faktor för mycket. Och jag ger upp, för jag hade ändå för varmt. Eller det blåste motvind. Eller jag flåsade och tyckte att jag lika gärna kan gå.

Orsaken till varför jag inte ger upp och till varför jag kämpar vidare, är för att jag vet att det kommer att vända. Plötsligt en dag finns formen bara där. Lätta ben, bra flås, andningen stämmer och jag kan springa i oändlighet igen. Jag tänker att ju mer jag springer, desto fortare vänder det. Inte mer som i fler pass i veckan, men jag måste hålla i det. Inte bara sluta springa och börja sedan efter någon vecka/månad igen och tro att det skulle ha blivit bättre.

torsdagsintervaller

Nej, hålla i löpningen. Få det till en rutin och bara springa. Långt eller kort, långsamt, fort, bara två kilometer. Det spelar inte så stor roll. Ut genom dörren bara utan att fundera så mycket. Förr eller senare vänder det. Det måste det väl?!

 

2

8 tankar kring ”Jag kämpar vidare

  1. Petra

    Jag försöker hålla 2 dar spring 5 km , dag paus emellan. Gjorde dock en vecka 3 dar spring , 1 dag ledig 3 dag spring men där tog en gammal skada i foten sig påmind och jag hamnade på vila i en och halv vecka. Suck… föröker komma in i 2 dar igen . Så skall hålla det nu

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Det är så svårt det där. Sen när man är i form vill man inte annat än springa, springa, springa och plötsligt kan man bli skadad och inte kunna springa alls. För att sen behöva börja om från noll igen

      Svara
  2. Martina

    Trist då känslan inte vill komma tillbaka. Har själv,som alla löpare säkert,ibland pass som man springer igenom bara för att man är så envis men det känns inte bra. Efteråt känns det sällan dåligt men om hela löpturer går ut på att bita ihop för att det känns trögt och tungt då är det inte roligt.
    Har ibland på grund av långa flunsor,överansträngt knä eller liknande blivit tvungen att ta en paus och då har jag längtat efter att få springa och avundsjukt sett på dem som springer förbi.
    Det kan hjälpa att ta en paus på ett par veckor då du rör på dig annars, tränar med vikter och byter ut alla löppass mot riktiga powerwalks. I grått och tråkigt väder lockar det nästan att springa men ge inte upp utan tvinga dig att gå, gå hårt typ 6-7km/h lite beroende på underlag. Snabba promenader håller konditionen uppe och kanske kommer det sen att kännas så skönt då du tillåter dig att springa igen?
    Bara ett tips,kanske det kan hjälpa dig?Hoppas!

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Jag känner så igen mig i att titta avundsjukt på dem som springer om man själv är sjuk 🙂 Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med löpningen, för jag vet ju att det kommer att vända. Promenader är kul, men nästan bara i dagsljus och i fint väder. Det lockar inte alls att fara och gå om det regnar eller är allmänt blä väder. Då springer jag hellre. På våren gick jag mycket och tyckte att det hjälpte konditionen

      Svara
  3. Martina

    Ja alltså som tillägg till den förra kommentaren så är det vackert och fina dagar kan man ju promenera,vandra,powerwalka hur långt och länge som helst men i regn,mörker och rusk så springer man nästan hellre sin runda. Tvinga dig att sakna springandet utan att konditionen försämras,snabba promenader är faktiskt förvånansvärt effektiva särskilt om du går i omväxlande terräng som Finbyxor eller Tennby löpbana där det finns en hel del backar😉Lycka till!

    Svara
  4. Martina

    Kämpa på bara!Det viktiga att man rör på sig och håller igång så man mår bra.Även om man i grund och botten är en löpare och vill löpa kan det komma tider då man bara behöver paus för att sen komma tillbaka igen.Fast visst väntar jag på våren då snön smälter och vägarna blir bara och sommaren ligger och lurar.Då brukar det alltid kännas härligt att springa.Nu får man nog lite småtvinga sig ut på på eller länk;-)

    Svara
    1. hopihopi Inläggsförfattare

      På hösten och vintern är det alltid motigare att springa. Kallt, mörkt, halt… Sen när det är vår och sommar är det mycket roligare. När man inte längre behöver bylta på sig alla kläder man äger och är rädd för att falla hela tiden. Första gången man kan springa i t-shirt. Åh! Jag längtar redan 🙂

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *