Jag vågar inte tro på att formen har vänt ännu, men idag fick jag i alla fall till ett bättre pass. Det ger mig hopp om framtiden, om att det kommer att vända. Det som gjorde dagens löppass till ett bättre pass var framförallt känslan. Jag sprang inte fortare än jag brukar och inte heller en längre distans än normalt, men idag kändes det bättre. Som om det äntligen fungerade att springa. Det var inte lika flåsigt som det varit, eller lika tunga ben, utan helt normal löpning en mörk tisdag efter jobbet.

Jag har inte sprungit sedan förra veckans fredag, det hjälpte säkert med känslan i benen. Ibland har jag sprungit dagens efter ett tungt benpass. Även om jag inte haft träningsvärk efter passet, har benen antagligen varit sega i alla fall. Nu gjorde jag min senaste tunga styrketräning på lördagen, så benen har verkligen fått vila. Kanske det har gjort susen?

Jag tackar i alla fall och tar emot, oberoende av vad som är orsaken. Det här var en boost för självförtroendet. Att få känna mig som en löpare igen, veta att jag fortfarande kan. Jag är ju en löpare, även om jag just nu fokuserar på styrketräningen. Styrketräningen gör jag ju för att bli en bättre löpare. Kanske jag börjar se effekterna nu?

Hursomhelst, ja tack! Mer pass som detta!