Jag tycker inte om att springa i värme, men kanske jag ändå hellre gör det än att springa i kyla. Kanske. Just nu känns det i alla fall så. På sommaren när det är varmt, soligt, hög luftfuktighet och svetten bara rinner, då kanske jag ändrar mig igen. På sommaren kan jag åtminstone springa i shorts och linne. Nu är jag tvungen att bylta på mig alla kläder jag har, det känns otympligt att springa och ändå fryser jag. Benen blir stela, luftrören har kallt, det känns flåsigare än normalt och det är svårare att komma in i ett flow.

Under gårdagens löprunda hade jag just lite för kallt för att det skulle ha varit behagligt att springa. Jag hade planer på att springa ett längre pass, men jag hade för kallt. Eller inte direkt kallt så att jag fryser fryser, utan mer som en känsla av att kroppen är stel. Som om jag inte har ett bra löpsteg, utan stapplar fram. För att framsida lår är stela.

Jag tror att jag får satsa på att springa mitt längre pass under helgen. Det har i och för sig lovats kallt väder då också och en längre tid framöver, så det är bara att jag börjar trivas med att springa i kyla. Ifall jag vill springa överhuvudtaget. Kanske det också är en vanesak, som med att springa i värme? Säger hon som konstant fryser 🙂

Löpningen har ändå känts så bra den senaste tiden att jag vill fortsätta springa. Eftersom det egentligen var först i december som löpningen började kännas bättre, är jag rädd för att tappa allt igen ifall jag inte håller i det. Jag behöver kanske inte pusha mig själv till att springa långpass när det är som allra kallast, men jag kan springa vanliga distanspass. Just nu har jag inget tidsmål eller mängdmål med löpningen, det är bara grundträning som gäller.