Alla pass jag springer känns ju inte som om jag flyger fram. Ibland är det jobbigt och tungt hela tiden. Idag var en just sådan runda, en kämpigare runda. Jag vet inte om det beror på snön, på att jag springer i mina Icebugs, på att det var kallt, eller vad. Det gick väl inte direkt dåligt, men jag har varit så bortskämd med bra pass nu att det direkt märks när det blir en kämpigare runda. När löpsteget inte fungerar, andningen inte alls är med mig, benen är tunga och det känns jobbigt.

Det positiva från rundan var att jag hade väldigt låg puls, eller lägre än det brukar vara. Visserligen lågt tempo också. Jag har inte sprungit enligt pulsen på flera år, utan springer mest på känsla. Jag blev bara mer stressad av att försöka springa enligt pulsen, det i sig gjorde att pulsen gick upp. När den skulle hållas nere. Jag gav upp försöken med lågpulsträning.

Jag vet inte riktigt om jag ”tror” på lågpulsträning, men vet nog med mig själv att jag springer mina lugna pass för hårt och mina hårda pass för lugnt. Mellanmjölk. Jag borde ha en större variation. På det sättet är ju pulsträning bra. Att tvingas till att springa sakta sakta när det ska vara ett lugnt pass. För att sedan trycka på ordentligt när det ska springas hårt. Inte springa alla pass i zon 4. På Maratonpodden finns det ett bra avsnitt att lyssna på ifall man vill veta mer.

Idag blev det sex kämpiga kilometer och det är jag ändå nöjd med. Det är alltid bättre än noll. Just nu springer jag varken specifikt lugna eller hårda pass enligt något program, det viktigaste är att jag springer.