Jag brukar ibland avsluta mina löppass med en tempoväxling. Springa den sista kilometern snabbare. Ibland inte ens en hel kilometer, utan snarare sista hundra metrarna. Raksträckan nära där jag bor, innan jag vänder upp på vår väg. Avsluta med en spurt för att få känna att det finns fart i benen. Ibland finns det verkligen ingen fart och då struntar jag bara i det. Kanske jag istället går sista biten.

Idag sprang jag veckans planerade långpass. Det började inte bra. Jag hade sån fruktansvärd motvind, det kändes som om jag inte alls kom framåt. Pulsen var hög, det rev i lungorna, det var flåsigt, det var kämpigt. Jag var tvungen att gå för det kändes så tungt att springa. Efter några kilometer lättade känslan och jag hittade rytmen.

Jag har bestämt mig för att mina långpass just nu inte ska handla om tempot. Det är viktigare med hur många kilometer jag springer och hur länge jag är ute. Sen om jag är tvungen att gå mellan varven spelar ingen roll. Förra året blev det väldigt få långpass och jag vill vänja kroppen (och knoppen!) vid att springa långt igen. Jag får nästan räkna med att vara tvungen att gå ibland. Huvudsaken är att jag kommer igång igen, att jag får det till en vana med ett längre pass i veckan.

Planen var att idag springa tolv kilometer. Jag sprang längs med Skärgårdsvägen mot Åbo, så efter sex kilometer vände jag helt enkelt om och sprang samma väg tillbaka. Det måste vara en av de tråkigare rutterna att springa, men är ett enkelt sätt att springa ett bra långpass. Jag behöver inte springa kringelikrokar.

Om jag hade motvind när jag började springa, hade jag världens medvind när jag sprang hemåt. Jag var förvånansvärt pigg i benen fortfarande, trots att det var det längsta passet jag sprungit sedan december. Jag beslöt mig för att dra en slutspurt och göra en rejäl tempoväxling den sista kilometern. Komma upp i fart med ett bättre löpsteg och mer tryck.

Jag minns från då när jag tränade inför maraton och sprang många varv på spånbanan, att det hjälpte att öka på tempot. Även om benen var slitna från att ha sprungit länge, kändes det bättre när jag ökade tempot. Istället för ett monotont nötande, aktiverades andra muskler och därför kändes det säkert lättare.

Jag tror att jag kommer att fortsätta i samma stil. Öka på längden på långpasset med en eller två kilometer per vecka och avsluta med en tempoväxling. Kunna springa långt, gå om det behövs, men ändå få känna sig snabb mot slutet.