Nio minuter till

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en minut. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Tids nog ska jag springa längre sträckor i ett svep, men just nu fungerar det här systemet bra. Jag hinner vila under pausen och jag har alltid något att se framemot. Något att räkna ner till. Jag orkar alltid springa nio minuter till.

springa i nio minuter, gå i en

Det här är också ett perfekt sätt att springa på ifall jag är osäker på hur långt jag vill eller orkar springa. Istället för att tänka att idag ska jag springa 15 kilometer, så tänker jag i nio minuters block. Det är lättare mentalt när jag delar upp det. Plötsligt har jag sedan sprungit 15 kilometer i alla fall utan att det ens kändes speciellt jobbigt.

Idag var jag inte speciellt sugen på att springa långt. Kroppen kändes seg och jag trodde att det skulle bli en kortare runda. Första blocket innan vilan var jobbig, men sedan var det som om det lossnade. Jag vet inte om jag går ut för hårt, men jag tror inte att jag gör det. Det känns nämligen oftast segt när jag startar. Eller som om kroppen är i osynk. Jag hittar inte rytmen och andningen stämmer inte. Jag är nästan tvungen att stanna och börja om från början. Då brukar det lösa sig. Kanske kroppen bara får en chock när jag börjar springa och efter en liten paus jämnar allt ut sig? Vad vet jag.

Dagens löpning kändes i alla fall bra efter det första blocket. Totalt blev det nästan 13 kilometer. Jag hade säkert kunnat fortsätta längre, men planen för den här veckan var ett kortare långpass. Jag har tränat på bra nu i en månad och jag vill inte pressa för hårt. De senaste tre veckorna har det blivit långpass på 12 kilometer, 15 och 13. Det är jag jättenöjd över och glad över att känslan i kroppen efter varje långpass varit att det skulle ha funnits mer att ge. Det bådar gott för framtiden!

1

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *