Fredag är en bra dag att springa långpass på. Just nu har jag visserligen tid till att springa långpass vilken dag som helst, men jag tycker att det är en skön start på helgen. Långpasset gjort, vilodag lördag och vid behov även söndag och så börjar träningen om från början på måndag. Perfekt! Förra veckan sprang jag över tolv kilometer, idag var planen över fjorton. Jag kände mig inte speciellt sugen på att springa långt när jag startade. Kroppen var seg, jag fick håll, benet krampade. Det var hela tiden något som störde. Jag bestämde mig därför för att springa med en taktik jag använt tidigare. Långpass med minipauser. Springa i nio minuter, gå i en. Sedan är det bara att upprepa. Och upprepa. Och upprepa.

Jag tycker att den här taktiken fungerar bra för mig. Speciellt nu när jag kanske inte ännu är i sådan form att jag kan springa långt långt. Tio kilometer är inget problem, men längre än det och jag måste kämpa lite. Det är kanske jobbigast mentalt. Kroppen orkar nog springa, men huvudet säger sluta 🙂 När jag springer långpass med minipauser är det lättare att lura hjärnan. Istället för att tänka att jag ännu har så och så många kilometer kvar att springa, tänker jag bara nio till. Jag orkar alltid springa i nio minuter till.

Idag blev jag nästan förvånad över hur bra jag orkade. Kanske jag inte är i så dålig form sen heller? Eller jag vet ju att jag inte är i dålig form, men det här var mitt längsta pass sedan… Forssa Halvmaraton. Juni 2019. Nu var det inte ens halvmaraton jag sprang idag, utan femton kilometer, men det säger nog något om hur lite jag tränade löpning förra året. Hur motivationen inte fanns där och hur inget stämde.

Och hur jäkla skönt det är när det äntligen stämmer!!