Lite tryck i benen finns det tydligen ännu. Det är inte bara mjölksyra från all cykling. Jag hade inte så stora förhoppningar på dagens löppass, jag var trött och inte speciellt sugen på löpning. Jag ville ändå springa en gång den här veckan och tänkte att jag testar. Är jag för trött kan jag gå istället. Men som vanligt försvinner tröttheten bara jag kommer ut. Fast det kanske är segt i början, brukar det ändå bli bra till slut.

Idag blev det till och med riktigt bra. Det har varit kul med morgonlöpning. Då när det varit som allra varmast är det nästan enda möjligheten till att springa. Tidigt på morgonen innan det blir för varmt. Men, det är ändå en annan sak att springa senare på dagen. När jag ätit en ordentlig frukost och kommit igång. Idag var jag visserligen också trött, men det fanns ändå energi i kroppen. Jag hade betydligt mera tryck i benen.

Det fanns mera kraft och power och jag kunde ta i mer. Jag hade inte en lika släpande känsla, utan jag kom upp i steget. Farten blev därför också högre och jag kunde springa på. Jag tror dessutom att jag sprang hela rundan, minus ett kort fotostopp och en paus för att korsa vägen. Jag minns inte när jag skulle ha sprungit en hel runda senast? Det känns som evigheter senast.

Det är kul att märka att jag kan och orkar. Jag behöver inte stanna och gå, utan jag kan springa längre sträckor i ett svep. Det bådar gott för hösten. Jag kommer ännu att cykla, men så småningom kommer nog löpningen att ta över igen.