Tydligen är min dagsform sådan för tillfället att det mest blir snabbpass. Idag valde jag att för första gången på länge att följa Garmins förslag på träningspass. Sju stycken 40 sekunders intervaller i 4:35 fart. Tre minuter långsam joggvila mellan varje intervall, plus uppvärmning och nedjogg såklart. Totalt ungefär 50 minuter. Det kändes som en bra start på en ledig helg.

Tempot fanns väl inte riktigt där, men jag var under 5:00 i alla fall. Det är ändå godkänt för att vara mitt första ordentliga intervallpass på evigheter. Jag har mest sprungit mysrundor, det är först den här veckan som det blivit snabbpass. Kanske jag snarare borde kalla dem för snabbare pass.

För det finns ännu mycket att jobba på om jag vill bli snabbare. Benen är sega och kroppen förstår inte vad som händer när jag försöker trycka på. Det är som om jag snubblar på mina egna ben. Att jag inte har koordinationen till att springa fort. Jag har inte hittat rytmen ännu. Ändå kändes det inte såå farligt idag.

Visst det var tungt och jobbigt, ibland hade jag världens motvind och mot slutet hade jag så mycket sand eller grus i ansiktet att det kändes som om tänderna knastrade, men flåset var det inget fel på. Hittar jag bara rytmen och tajmingen i steget, tror jag att farten kommer efter. Kanske all den styrketräning jag gjort under vintern har haft effekt och att jag nu får ut det. För att det finns tryck i benen. Det gick nästan över förväntan.

Jag tror fortfarande visserligen att jag lite är hög på livet just nu och att därför löpningen också känns bra. Sol, vår, värme och lediga dagar framför gör nog mycket för humöret. Men lite är väl kanske också bra form 🙂