Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tror att vappen blandade ihop dagarna åt mig. Om jag den här veckan springer 15 kilometer… När hade jag liksom tänkt springa dem, veckan är över nu. Igår var jag på jobb och idag skulle vi till stugan för att fixa igen. Med andra ord ingen tid till att springa 15 kilometer. Istället bestämde jag mig för att springa ett kortare intervallpass efter jobbet igår. Det gick fullständigt inte alls. Jag skyller allt på pollenallergi.

Jag tycker inte att jag har haft pollenallergi tidigare, bara de senaste åren. Igår var det helt katastrof. Jag har ätit piller och tagit nässpray i flera veckor redan, men igår var det inte kul. Ögonen rinner, men näsan är täppt. Jag nyser hela tiden och halsen är torr. Varför i hela friden tyckte jag att jag skulle springa intervaller när jag inte annars heller får luft?

Det lät inte så farligt det som klockan föreslog. 8 gånger 2 minuter i 5:20 tempo. Det borde jag ju fixa tänkte jag. Intervall ett, inte ens nära tempot. Intervall två, fortfarande inte nära. Tredje intervallen, då hade jag andnöd och det pep bara och väste. Jag gav upp, stängde av klockan och joggade hem.

Totalt blev det ändå åtta kilometer igår, 16 på hela veckan. Det får jag väl vara nöjd över. Jag behöver ju inte vara i maratonform ännu, men det är irriterande med bakslag. Jag ville inleda maj och min maratonsatsning på ett bra sätt. Inte redan första veckan skippa långpasset och inte klara av att springa intervaller. Två mysjoggpass har jag sprungit hela vintern, det var nu jag skulle steppa upp.