Jag brukar väldigt sällan springa på morgonen, innan frukost. Det är egentligen bara på semestern och speciellt om det är varmt som jag gör det. För att jag är tvungen helt enkelt, ifall jag vill kunna springa den dagen. På vintern är behovet inte lika stort och förstås inte alls lika kul. Nu är det ändå helt okej att springa på morgonen. När det är ljust.

Jag brukar ha tidig väckning, oftast kring åtta, men idag väckte den svarta katten mig halv sju. Så halv sju it is. På med kläderna, som jag tagit fram kvällen innan, äta en banan, dricka lite vatten, toabesök och iväg. Fastän jag tyckte att jag var tidigt ute, var det redan väldigt varmt. Det var kanske tur att jag blev väckt av katten, för hade jag stigit upp klockan åtta som planerat, hade jag nog varit ännu svettigare. För det var svettigt och varmt idag. Och tungt.

Jag tror inte att det var värmen som påverkade mig ännu, det var snarare brist på energi. Det är lite därför jag inte tycker om morgonlöpning. Det tar en stund för mig att komma igång och en banan är egentligen alldeles för lite frukost. Självklart äter jag mer sen när jag kommit hem, men då har jag ju redan sprungit. Jag skulle behöva energin under passet. Jag orkar inte heller stiga upp ännu tidigare för att äta mer och sen springa. Upp och iväg bara, utan att fundera på om jag är trött eller inte.

Idag blev det ändå nästan nio kilometer. Det är mer än jag brukar springa på morgonen, men i och för sig så jag gick också ganska mycket nu. Och stannade och fotade. Det är i alla fall en positiv sak med morgonlöpning. Jag har hela staden för mig själv och kan stanna och fota bäst jag vill.