Den här veckan blev en till bra träningsvecka. Det känns skönt när det bara är åtta veckor kvar till maraton. Att känna att formen är på väg upp och att jag kan springa som jag vill. Den här veckan bestod av ett distanspass på stugan, ett långpass på 24 kilometer, tusingar som intervaller och styrketräning. Plus att jag faktiskt också yogade/stretchade hemma.

Nästa vecka och sen följande har jag semester och då hoppas jag att få till ännu en bra träningsvecka. Nu när jag äntligen har tid att träna. Långpassen tar ju mycket tid i anspråk och det är alltid lite stressigt att hinna springa dem ifall jag springer innan jobbet. Det är inte så där bara att sticka ut, utan det kräver planering. Tidig väckning för att hinna äta frukost, smälta frukosten men inte bli hungrig igen och så springa i tre timmar.

Den här veckan sprang jag även mitt långpass på asfalt och inte på spånbanan och det gör nog stor skillnad i tempot. Jag tycker att jag orkade mycket bättre, fastän det blev långt. Jag hade inget vatten med mig, men en smoothie och energigodis. Det räckte och fungerade bra med magen. Klart att det skulle ha varit gott med vatten också, men helt okej känsla ändå. Bättre än okej. Jag är nästan ännu också förvånad över hur bra det känns. Speciellt efteråt. Jag känner mig inte sliten och jag har inte ont i kroppen/benen.

Idag blev det veckans sista träningspass, tusingar. Det var evigheter jag sprang tusingar senast och jag var osäker på tempot. Fem gånger tusen meter, med två minuter gåvila. Jag tror jag fegade lite, jag hade nog kunnat ta i mer, men jag var som sagt osäker på tempot. Hur hårt orkar jag springa. Jag vill inte maxa den första och sedan inte orka fler. Nu blev det i stället att jag mot slutet kunde trycka på ordentligt. Därför tror jag också att jag hade kunnat starta hårdare. Men kanske bättre den här vägen, att kunna avsluta starkt.