Snö, kallt och halt. Ungefär så skulle jag beskriva dagens löprunda. Ge mig hellre regn och grått alla dagar i veckan, än det här. Jag är inte redo för vinterlöpning. Vägra ha dubbskor och vara påbyltad till max. Jag fattar ju att jag inte kan vägra dubbskor hur länge som helst, men orkar inte springa med dem till mars april heller. Jag blir så påverkad av vädret, och just det här vädret påverkar inte mig direkt positivt. Det är såå långt till våren ännu, tills det börjar vända.

Själva löpningen kändes väl okej. Jag kämpar på med min lågpuls och idag sprang jag ändå över tio kilometer. Ibland känns det bättre, ibland sämre och ibland litar jag inte på vad klockan visar. Men jag försöker verkligen att inte springa för hårt, oberoende av vad klockan visar att jag har för puls.

Jag tycker att det går bättre mot slutet av rundan. Ibland rusar pulsen i början, men sen när jag blivit varm kan jag springa längre sträckor i ett svep. Kanske jag borde värma upp? Typ gå raskt den första kilometern. Inte ens försöka springa då. För sen när jag väl kommit in i ett flow går det bättre. Det är just det där start stopp, som är problemet. Då springer jag alltid för fort efter pausen. Så måste jag stanna och gå, så springer jag för fort, måste stanna och gå. Och så fortsätter det. Men kommer jag in i en lugn lunk, kan jag tassa på längre.

Jag vågar inte kalla det för framsteg ännu, men kanske är jag i alla fall på väg åt rätt håll. När jag kollar på klockan i efterhand visar den medelpuls på 136. Av över 90 minuters löpning, gick jag bara i cirka 20 minuter. Jag har ändå sprungit ganska mycket då.