Är det nu det vänder? Det känns så. Både att det snart är vår och att pulsträningen går framåt. Idag var det liksom ljust ute när jag sprang efter jobbet. Och jag hade varmt. Allt är väl relativt, men det var i alla fall ljusare ute och det var plusgrader. Ännu är det långt till barmark och snabbskor och shorts, men det går åtminstone åt rätt håll. Idag var första gången på länge som jag säkert skulle ha kunnat springa utan dubbskor, men jag vågade inte. Kanske nästa gång sedan.

För nu är jag ivrig på löpningen. Idag var första gången som jag kunde springa nästan hela rundan, utan att pulsen steg för mycket. Och när den steg över 145, kom den snabbt ner igen. Jag behövde inte pausa och gå, utan jag kunde bara springa lite långsammare och så var pulsen igen under 140. Jag vågar inte kalla det för succé ännu, men framsteg i alla fall.

Nu hoppas jag att det inte var en engångsföreteelse, utan att all den tid och kämpande jag lagt på det här, ger effekt. Att det är nu det vänder. Det har ändå känts bra de senaste gångerna jag sprungit. Förra veckan sprang jag över femton kilometer på ett pass och över trettio kilometer totalt under veckan. Någonting måste ju ha hänt med formen? Även om pulsen och tempot inte alltid är där jag vill, är femton kilometer på ett pass ändå jättebra. Det tycker jag är ett tecken på att formen är på väg uppåt.

Nu vill jag ännu ha vår då, så är jag nöjd sen.