Jag brukar ha gels som energi på långpass, men jag inser att jag tar alltför lite. Eller det har jag väl vetat sedan tidigare att jag gör, men vågar inte ta så mycket ifall magen skulle krascha. För gels som energi, inte är det gott inte. Även om det finns goda smaker, blir allt som en sliskig sockersörja efter en stund. Jag klarar helt enkelt inte av att ta mer. Det är inte gott.

Jag såg en tabell nånstans om hur mycket gels man ska ta. Eller sportdryck eller motsvarande på långpass/långlopp. Beroende på hur länge man springer. Jag tror att jag kom fram till att jag ska ta 8 stycken. Åtta! Om man typ ska ta en varje tjugonde minut och jag springer långpass på tre timmar. Jag brukar liksom ta en…

Jag brukar i och för sig ha med mig ”godis” som är ungefär samma sak som gels, det är bara i fast form. Mer som marmelad, som man kan tugga på. Det heter chews på engelska. Det fungerar för mig och är gott, men det är lite samma problem som med gels. Jag tar alltför lite och efter några stycken är det för sött och sliskigt.

Jag har haft samma problem på maraton. Efter ett tag vill jag inte ha något sött, men jag vet att jag måste ta. Jag brukar ha med egna godis, chokladrussin och jellybeans, men jag vill inte ha. Förra gången på Tallinn maraton skickade jag meddelande åt Sam att jag vill ha chips vid målgång. Ge mig nånting saltigt! All sportdryck, gels och socker som delas ut vid vätskestationerna kommer ut genom öronen.

Jag vet inte hur jag ska göra under långpass. Jag vet att jag behöver energi, jo tack, jag har lärt mig. Men vad ska jag ha med mig? Som är lättsmält, ger energi och gärna är gott också. Jag kan ju inte precis ha en smörgås eller bulle med mig 🙂