Gissa vem som sprang idag? Det känns som evigheter sen senast, men egentligen var det kanske bara för tolv dagar sedan. Men det är nog nästan en evighet när man inte kan springa. Får springa. Både på grund av tidsbrist och mycket på jobbet och på grund av en förbaskat envis hosta. Nu är det i alla fall slut på löparvilan. Nu ser jag framåt, nu vill jag vara en löpare igen.

Hur kändes då löpningen idag? Helt okej, som förväntat ungefär. Jag sprang inte ens fem kilometer och hade många gå/fotopauser. Benen var pigga och ville pinna på, men flåset hänger inte med. Pulsen steg lite för mycket än vad jag är bekväm med för att bara springa fem kilometer och ändå i lugnt tempo. Så det blev ett ännu lugnare tempo och gåpauser.

Fast nu är jag åtminstone igång igen. Jag antar att det kommer att kännas så här ett tag framöver. Innan jag hittar rutinen och vanan att springa igen. Springa längre sträckor, oftare och förhoppningsvis också snabbare. Jag får räkna med att det kommer att vara tyngre nu i början. Jag vet att det kommer att lätta sedan när jag är igång igen. På riktigt. Jag behöver bara springa strukturerat i ett par veckor och så är jag tillbaka till mitt normala jag igen. Som en löpare.

Dessutom, vem springer nu bra i sånt här väder? Det är så svårt att välja skor tycker jag. Jag sprang i dubbskor idag, för åtminstone vår gata är en isväg. Men det finns jättemånga ställen och vägavsnitt där man inte alls behöver dubbskor. För det är helt bart och sandat. Då är det istället bara irriterande med dubbar. De smäller som fan och man hör åtminstone när jag kommer 🙂