Jag tycker att jag bara bloggar om simning och att jag upprepar vad jag skriver, men det är så kul att simma just nu. Jag vet inte vad som har hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma? Det är som om det plötsligt skett en stor förbättring. Från att knappt ha orkat simma 25 meter frisim, till att nu bara simma frisim. Nästan. Jag brukar fortfarande börja med att simma bröstsim, men sedan simmar jag bara frisim.

Idag blev det igen att simma 1500 meter. Det har blivit min standard. Det tar ungefär en timme. Jag tror inte att jag skulle orka simma mycket längre än så. Jag tycker att det är mycket tyngre för musklerna att simma frisim. Efter ett simpass är jag alltid helt slut i kroppen, skakis. Det känns minsann att jag gjort något. Jag är både hungrig och trött, men ändå nöjd och glad. Lite samma känsla som efter att jag sprungit ett långt långpass.

Nu vet jag inte hur jag ska göra för att bli ännu bättre. Bara fortsätta att simma? Eller borde jag börja göra upp en plan? Så som jag gör med löpningen. Intervaller, snabbare varv och så vidare. Fast då krävs det nog att jag simmar oftare tror jag. Just nu är jag väl mest nöjd att jag fattat tekniken och orkar simma längre sträckor frisim i ett svep.

Jag tror kanske att jag skulle vilja testa på att andas vart tredje armtag. Så att det skulle bli mer jämnt. Nu andas jag alltid vartannat och alltid åt höger. Fast sen igen, det verkar ju funka för mig. Kanske det ännu är för tidigt i min simkunskap att börja mixtra och lägga till ”intervaller”. Kanske jag bara ska fortsätta som jag gjort hittills, nu när jag äntligen blivit bättre.