Jag ska blogga om något annat än simning också, men det är det som är roligast just nu. Den träningsform som jag tycker att jag utvecklats mest i. Det är så kul att simma för tillfället. Jag kan simma längd på längd på längd. Frisim. Just kunde jag knappt simma 25 meter i ett svep och nu orkar jag hur långt som helst. Jag förstår inte vad som hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma?

Idag simmade jag nästan hela passet i banan för snabba simmare. Jag började i den banan som kallas för kuntouimarit, typ motionärer, men sedan simmade jag bara i banan för snabba. Jag kände mig inte ens i vägen för andra, utan kunde lätt hold my own. Så kul att märka att jag blivit bättre.

Nu får nästa steg bli att minimera mina pauser. 50 meter frisim går ännu lätt utan att pausa vid kanten, men efter det blir det tyngre. Sedan är jag tvungen att hämta andan. 75 meter går fortfarande okej, men sedan är jag tvungen att pausa så länge efter 100 meter, att jag nästan hellre simmar bara 50. För då blir pausen mycket kortare. För nej, jag kan inte pausa vid 75 meter. Då är jag ju vid ”fel” kant. Fast nu när jag tänker på det, varför inte egentligen? För då är jag tillbaka på rätt kant igen, efter nästa 75 meter. Eller så simmar jag bara som det känns bäst…

För just nu känns det riktigt bra och kul att simma. Även om det är synd att inte vara till gymmet innan som tidigare, tror jag nog att det är det som bidrar till att simningen går mycket bättre. För att jag inte är färdigt trött och sliten i musklerna. Jag kan fokusera på att bara simma.