Igår var det äntligen dags. Bara att riva av plåstret och göra. Testlopp del två. Jag sprang mitt första testlopp i början av mars. Efter det inledde jag en period med mycket intervaller i löpningen, men också långa långpass. Jag var nästan lite orolig över att jag sprungit för mycket långa pass, att det skulle ha tagit bort från snabbhetsträningen. Att jag inte kan göra båda två samtidigt. För tanken var ju att jag först skulle träna upp snabbheten och sedan börja lägga in längre långpass.

Så testlopp del två, hur gick det då?

Så jäkla bra alltså. Jag sprang på 30:38, med snittfart 6:07. Det är en förbättring med nästan tre minuter! Lite lite lite grämer de där 39 sekunderna mig, men jag hade nog inte trott att det skulle bli en så här stor förbättring. Snabbaste kilometern gick i 5:56 tempo och det tycker jag är super.

Jag kan nog vara snabb ibland, tydligen. För mina normala distansrundor, och långpassen förstås, brukar landa på ett tempo som börjar på en sjua. Som snabbast har jag kanske sprungit en runda i 6:45 tempo. Det här är jättebra i dagsläget. Igår tycker jag att jag höll ett jämnare tempo och orkade bättre hela vägen. 6:06-6:08-5:56-6:08-6:14.

Jag har tappat lite mot slutet igen, men det skyller jag på att det är mycket uppförsbackar då. Men det tänker jag att är perfekt att öva på, för målgången på Tallinn maraton går nämligen i uppförsbacke. Vem har kommit på den smarta idén? Det är väl inte direkt en uppförsbacke, men efter 42 kilometer känns minsta lilla motlut som ett berg.

Nästa testlopp blir i juli, då vill jag att tiden är kring 29 minuter.