Efter maraton fick jag en kommentar om hur mentalt klara av att springa långt. Eftersom jag tyckte att det var en så bra fråga, förtjänar det ett eget inlägg. På maraton eller lopp generellt är det kanske annorlunda eftersom det finns publik som peppar en. Mycket att se på, en annan runda än man normalt springer. Då är det kanske inte lika lätt att bli uttråkad, men jag tycker att mina tips fungerar lika bra på träning som på ”tävling”.

Hur mentalt klara av att springa långt

Dela upp det

Mitt överlägset bästa tips oberoende av distans är att dela upp det. Tänk inte att nu ska jag springa 42,2 kilometer. Nu har jag bara sprungit sju, det är jättelångt kvar, det kommer jag aldrig att orka. 

På mitt senaste maraton hade jag delat upp det i 10 kilometer, uppvärmning. Fram till 25 kilometer, känn in, hitta tempot. 25-32 kilometer, musiken på, håll i det. 32 kilometer framåt, öppna spjällen, nu får du kuta och trycka på. 41 kilometer framåt, allt du har, ös på. Jag kan inte börja med att springa för hårt, jag vet att det straffar sig senare. Det är klart att det är lätt i början. Fokusera på ett block i taget.

På träning brukar jag dela upp det i antingen distans, eller tid. Lite beroende på i hurudan form jag är. När jag inleder långpassträningen, brukar jag börja med att gå den första 100 metern av varje kilometer, sedan springa i 900 meter tills klockan piper. Om och om igen. Då tänker jag inte på att jag ska springa säg 15 kilometer, utan jag fokuserar bara på 900 meter.

När jag är i bättre form och närmare maraton brukar jag springa i 27 minuter och gå i 3. Främst för att det är lätt att hålla koll på när jag blir trött. Vilan använder jag sedan till att äta och dricka, fylla på med energi. Öva inför lopp. Då blir det ungefär som att spring till vätskestationen, sen får du gå. 

Musik/podd

Musik är egentligen bättre för snabbare pass, medan podd passar för långpass. Eller kanske ljudbok skulle fungera. Hitta en bra podd du bara får lyssna på när du springer långt. Lunka på i eget tempo och tänk inte på att du springer. Lyssna bara på podden.

Musik fungerar bättre när jag är trött och behöver peppig musik. Jag brukar ha som regel att jag får lägga på musiken först efter 25 kilometer på maraton. Det är sen det jobbiga börjar, det är då jag behöver hjälp. 

Energi

Jag vet att jag själv är värdelös på det här, men det behövs bara ett dåligt pass och så lär jag mig igen. Du måste äta innan. (Note to self!!) Jag kan inte bara äta grillad majs och sallad kvällen innan. Sen två ynkliga skivor rostbröd och sedan tro att jag ska orka springa långt. Då hjälper ingen musik i världen och det är då jag börjar fuska med min uppdelning. Plötsligt springer jag bara 800 meter och går 200. Tills jag bara går hela tiden. 

Extra energi att ha med är också viktigt. Jag tycker om colasmak på gel eller godis. Salt på sommaren, chips eller nötter. Då blir det något att se framemot under vilan. Spring till lyktstolpen, sen får du colagodis och chips. 

Spring en ny runda/transportlöpning

För att få variation i löpningen, är det kul med nya vyer. Därför är lopp roliga att springa, för man får se så mycket av en stad man aldrig annars skulle få se. Då finns det hela tiden något att titta på.

På träning kan man springa en ny runda. Har man sprungit exakt allt som finns i hemstaden, ta bussen någonstans och spring hem. Eller kör till grannbyn och spring på deras motionsslinga. Eller spring hem från jobbet, eller till stugan, eller liknande. Är man äventyrlig och inte lika klumpig som jag, kan man springa i skogen. 

Det sitter i huvudet

Mycket, om inte allt, sitter i huvudet. Kroppen klarar betydligt mer än man tror. Jag tror det är viktigt att veta att man måste ”kämpa” lite. Pusha sig själv, kommer över gränsen, på andra sidan. Öka långpasset med en till två kilometer per gång. Tio kilometer ena veckan, tolv nästa, sedan 14, så 15, så 18. Plötsligt är du uppe i 20 kilometer utan att du ens tänkt på det. 

Cykla

Mycket av mina tips om hur mentalt klara av att springa långt handlar om att lura hjärnan i någon form. Ett tips är också att cykla sträckan. Då blir inte sträckan lika skrämmande. Om jag klarar av att cykla 30 kilometer, borde det också gå att springa det. Typ. 

Jag vet att det låter helt jättefånigt, men jag tycker att det fungerar. För om man börjar tänka på det för mycket, varför skulle nån egentligen komma på att springa maraton?  Det är ju jättelångt. 

 

 

 

1