Jag är i mål på tiden 57.01. Så det blev PB med över två minuter, men inte riktigt vad jag hade hoppats på. (sub55). Fast placeringen är jag nöjd med. Jag var 28 av 73 deltagare i damklassen.

Vi tar väl hela historien från början…

När jag vaknade på söndagen så sken solen för fullt och jag tänkte att det här blir en bra dag. Vadå regn liksom som det hade lovats… En timme senare ungefär så ösregnade det. Och sen slutade det aldrig. När vi kom till platsen där starten skulle gå så stod alla deltagare inne och tryckte i det lilla utrymmet där man hämtade sina nummerlappar.

Starten för maraton och halvmaraton gick klockan tolv och 10 km gick tjugo minuter senare. Vid det laget hade jag redan tagit av mig mina överdragskläder och var lite småblöt och kall. Jag väntade bara på att starten skulle gå så att jag äntligen fick börja springa. Det var ju det här jag hade tränat för hela vintern. Jag skulle ju göra rekord.

Just innan starten, inte det bästa vädret

Starten gick och jag började springa. Som vanligt har jag ställt mig helt fel i ledet och blir både omsprungen av andra och irriterad på såna som är långsammare än mig som springer framför mig. Så den första kilometern är ett ända sicksackande bland andra löpare. Första kilometern gick 5:46 fart och allt kändes lätt. Jag tänkte att det här går ju bra och helt enligt planen. Jag hade planerat att springa första fem kilometer på ca. 28 minuter och sen öka mot slutet.

Under hela loppet så regnade det. Ibland så vräkte det ner. Jag tänkte inte så mycket på det medan jag sprang. Allting kändes bra under loppet och jag höll mina mellantider bra och tänkte att det nog blir rekord och att sub55 inte känns omöjligt alls. Efter åtta kilometers märket så började jag märka att min nummerlapp hade tagit ganska mycket skada av regnet. Den satt inte riktigt fast så bra mer, den hade lossat vid ena hörnet av regnet. Vid ca. 8,5 kilometer så hänger den bara kvar i ett hörn mer. Panik över att bli diskad så försöker jag fästa den bättre i farten. Jag märker att det inte funkar så jag stannar för att fästa den. Jag fäster hastigt två säkerhetsnålar på nytt, tänker att det bara är lite på en kilometer kvar till mål, nog håller det.

Men nej… Just efter nio kilometer när jag ska dra min slutspurt så har det lossnat igen. Jag stannar igen (!) och försöker fästa det. ÅÅÅH! Så störande… Nej nej nej, tänker jag. Där rök min tid. Springer in i mål på tiden 57.01. Så det blev ju personbästa, men bättre skulle tiden ha kunnat vara. Jag var pigg och hade nog kunnat ta sub55. Förbaskade regn!

Här spurtar jag i mål, nummerlappen har lossnat igen

Efter loppet märker jag hur blöt jag är. Jag är genomblöt och fryser ganska mycket. Som tur så delar de ut soppa så det hjälper lite. I bilen sen på väg hem  är det kallt. Det var så skönt med en lång och varm dusch hemma sedan.

Nu ett par dagar senare så är jag väl nöjd med tiden. Det var det bästa jag kunde prestera under de förhållande som rådde då. Det kommer flera lopp att pressa tiden i. Mot nya tag helt enkelt.