Jag förstår inte vad som är fel…

Idag var jag ledig från jobbet och hade tänkt att jag skulle köra veckans långpass idag eftersom jag hade ”vilodag” igår. Men näe, det bidde inget!

Jag förstår inte vad som är fel för tillfället, allting känns väldigt tungt och jobbigt när jag springer. Jag hade siktat in mig på en 14 kilometer, men det var nog in my dreams idag. De två första kilometrarna gick bra, inte så snabbt men de gör det aldrig i början så jag var inte speciellt orolig ännu. Sen var jag tvungen att gå en stund för jag var så slut, där borde jag nog egentligen ha vänt om redan. Tänkte att det lossnar nog snart, det är bara att mata på. Tassade på en stund till, hade redan förhandlat med mig själv att tolv kilometer får räcka för idag. Så jag sprang tills runkeeper sa sex kilometer och så vände jag om.

Featured image

Här nånstans vände jag, mitt på en raksträcka

Jag gick lite igen och försökte mig sedan på att springa mellan varven. Hela tiden gick det bara långsammare och långsammare. Benen var helt slut. Efter nio kilometer stängde jag av runkeeper och så gick jag resten av vägen hem. Inte min dag idag alls… Medelhastigheten blev 6:34 med mina gåpauser medräknade.

För tre veckor sedan sprang jag halvmaraton med medelhastighet 5:58 och nu kämpar jag mig igenom 9 kilometer på 6:34. Vad har hänt? Jag vet att jag för några år sedan hade varit överlycklig ifall jag överhuvudtaget hade kunnat springa 9 kilometer och visste inte vad hastigheten betydde. Men i dagsläget vet jag ju det. Jag vill ju bli bättre och snabbare och inte gå åt andra hållet.

Kanske vädret spelade roll? Det var ganska kvalmigt i luften och det åskade lite. Kanske min över tio timmars arbetsdag från igår spelade in? Kanske jag bara är inne i en svacka? Kanske kanske kanske? Jag hoppas iaf att det ger med sig snart. Det är nämligen inte en rolig känsla när kroppen inte fungerar som jag vill…

Featured image

Jag skyller på vädret

0

2 kommentarer

  1. Klart det ger med sig snart!
    Tycker man får sådana perioder med jämna mellanrum då allt bara känns jobbigt.. Men tack o lov går de ju över, bara att hålla ut!

  2. hopihopi

    16 juli, 2015 at 18:17

    Jag veeet ju att det kommer att gå om, det är bara så frustrerande. Tack för pepp 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑