Idag fick jag känna av både fart under fötterna och värmen mot kroppen. Kan en lördags löptur bli bättre? Jag tror inte det 🙂 Jag for iväg direkt efter jobbet, klockan var strax efter fem. Det var så varmt och skönt ute, det blev riktigt svettigt när jag sprang. Jag borde ha haft shorts på mig, men tänkte inte på det. Det är ju för tusan september, häromdagen sprang jag ju i långärmad tröja för första gången.

Jag bestämde mig att dagens pass får bli vad det blir. Ingen tanke på pulsen, tid, sträcka, fart… bara springa på känsla (men med klockan på) och så kollar jag sen först i efterhand vad den visar. Nu piper ju min klocka till vid varje kilometer, så jag hade lite koll över hur långt jag sprungit i alla fall.

Det blev mest korta ruscher idag. Full fart upp för backen, till lyktstolpen, tills jag möts med människorna på andra sidan vägen… Lite gå/sakta ner mellan varven, full fart igen. Så där höll jag på i lite över sex kilometer visade klockan sedan. Det var riktigt kul att springa så ostrukturerat och såg säkert galet ut för omgivningen. Det kan jag bjuda på en lördagskväll.

Vill med