Det visade sig vara en lyckad kombination, för jösses vilken fart jag hade idag. Det var första gången på evigheter som jag sprang regelrätta intervaller som jag ställt in på pulsklockan. Jag har mest sprungit fartlek-intervaller tidigare, dvs, sprungit snabbt när jag känner för det, långsammare ibland, fullt fart till skräpkorgen osv.

Idag hade jag ställt in klockan på 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Jag började med en uppvärmning på 2 kilometer. Jag har alltid svårt att hitta en bra fart från början. Antingen går jag ut alltför hårt eller tvärtom att jag mot slutet av passet känner att jag kunde ha gett mer. Idag tror jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med farten redan från början.

Under intervallerna sprang jag på för allt jag var värd, det kändes så i alla fall. Under vilan sedan så gick jag ibland, småjoggade ibland. Mestadels gick jag faktiskt, för jag märkte att jag orkade springa fortare under själva intervallen sedan. Regnet bara vräkte ner, jag var så blöt när jag kom hem. Det regnade inte när jag startade min runda, men det började nästan genast jag kom ut genom dörren.

I mitt huvud hade jag tänkt att jag är nöjd ifall tempot blir under 7:00 för hela rundan. Då när jag senast sprang liknande intervaller har medeltempot varit 6:55. Idag visade klockan 6:35 (!). Då gick jag ju dessutom under vilan. Så jag har nog tydligen pinnat på bra under själva intervallen.

Totalt blev rundan 7,5 kilometer, med uppvärmning och nedjogg medräknat. Så nöjd med tempot! Efter rundan kände jag mig som en dränkt katt, totalt slut och genomblöt.