Nästa vecka kommer jag att inleda mitt maratonprogram. Jag har tänkt följa programmet från Lofsans och Jessica Almenäs bok ”stora löparboken för kvinnor”. Maratonprogrammet i boken är tänkt som ett 42 veckors program, men jag hoppar alltså in med 16 veckor kvar. Smart eller ej, det får tiden visa. Nu tänker jag mig att eftersom jag i alla fall har träningsvana, så är det inte som om jag startar från noll och därför tänker jag att jag kan inleda själva maratonträningen så sent.

Programmet går i stort sett ut på två intervallpass per vecka, ett med korta, snabbare intervaller och ett med långa intervaller och så ett långpass på det. Med kanske fem veckors mellanrum kommer något som heter testlopp. Det är alltså inte en tävling, utan meningen är att man ska springa samma sträcka, ca fem kilometer, varje gång och se om tiden förbättras.

Det var det jag gjorde idag. Jag sprang en runda på fem kilometer för att ha en tid att utgå ifrån. Oj jösses vad det var jobbigt! Det var evigheter sedan jag sprang snabbt eftersom jag bara lunkat på i mitt lågpuls-tempo. Kroppen förstod inte alls vad som hände, lungorna skrek efter första kilometern. Det var bara att fortsätta kämpa på.

Det finns nog trots ett lunkande hela hösten och vintern  lite krut i benen. Fem kilometer landade på tiden 30:39, vilket ger ett snitt-tempo på 6:07. Med tanke på att mina lågpuls rundor brukar ligga på en 7:30-8:15, så är jag nöjd med det. Den fjärde kilometern gick i 5:57, vilket är snabbare än jag vågade hoppas på. Jag tänkte att jag är nöjd ifall jag kan hålla 6:30 tempo hela rundan, men det gick ju mycket snabbare 🙂

Den här rundan ger hopp om framtiden. Det finns hopp att jag kan bli snabbare om jag tränar för det, eftersom jag kan springa så här snabbt ”otränad”. Nu har jag en tid att utgå ifrån och nästa gång jag springer samma runda hoppas jag springa den under 30 minuter. Det är kul att ha ett mål att jobba mot.

Happy friday!