Det här med maraton alltså! Så spännande och skrämmande på samma gång. Jag har väl inte direkt berättat för folk att jag ska springa i sommar, inte så där personligen. Jag menar det står att läsa på bloggen, jag har lagt upp det på instagram och facebook, men alla läser inte där. Fast nu börjar folk få veta det i alla fall och frågar om det. Som igår t.ex frågade en på jobbet om det. Hen hade hört/läst att jag skulle springa i sommar och undrade om jag har tränat tillräckligt inför.
öhm… Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag vet ju inte ens själv. Jag läser tillbaka på mina inlägg från ifjol då när tanken också var att jag skulle springa maraton. Då tvivlade jag också på formen och förmågan och det slutade med att jag fegade ur och istället sprang halvmaraton.
Jag vet inte om jag är i bättre form nu heller. Samtidigt så följer jag (tränings) programmet till punkt och pricka. Jag tror att jag bara har skippat ett pass då när jag hade ont i ryggen. På basen av programmet borde jag klara av att springa maraton. Det är väl liksom det det går ut på?!
Men tankarna finns där. Vad tusan har jag gett mig in i? Det är jättelångt att springa maraton. Hur ska jag klara det? Har jag tränat tillräckligt? Jag blir lite ställd av den frågan, för okej i dagsläget har jag väl inte tränat tillräckligt och skulle väl inte kunna springa ett maraton. Men när jag väl står på startlinjen om två månader. Sen har jag gjort det och kan springa.
Visst?! Snälla svara ja på det 🙂
0
Så klart fixar du det!!! Det ör jag övertygad om. Fortsätt bara lika bra framöver har du maran som i en liten ask. ❤️
Tack för pepp!!
Jag tror också att det kommer att gå superbra! Säkert är det tungt och jobbigt, men du tränar ju hårt och verkar ändå ha så mycket löpning i benen från tidigare att det nog inte är någon tvekan om att du kommer att fixa det! Jag har hört om andra som har tränat betydligt mycket mindre och ändå kommit runt utan att avlida ? så det kommer helt säkert att gå bra för dig! ??
Jag tror nog att jag ska överleva. Jag försöker att inte ha några tidsmål utan bara tänka på att ta mig runt och vara nöjd med den prestationen. Fast i mitt huvud har jag ju förstås hemliga tidsmål i alla fall…
Det låter bekant, eller det skulle antagligen jag också ha ? Men huvudsaken är att du genomför loppet, redan det är ju en bedrift! ☺
Jag tror nog att jag kommer att vara ganska så stolt när jag korsar mållinjen 🙂
Fega INTE ur, ok?!
Man klarar alltid (alltid..!!!) mer än vad man tror. Det är hjärnan som sätter stopp, inte kroppen.
Kram M
Jag ska inte fega ur… Jag vet ju att jag kommer att fixa det, att man alltid klarar mer än man tror 🙂
Klart du fixar det! Du tränade förra året för maran också. Tänk de som bara tränat i år.
Så sant så!
Pingback: Bästa läsarna! | hopihopi