Det känns som om jag inte springer något annat än intervaller. Som tur är det väldigt blandat och sällan samma pass. Det är både korta, snabba intervaller med väldigt kort vila eller långa intervaller där själva passet blir till ett kortare långpass/längre distanspass.

Under dagens intervaller var det tänkt att jag skulle ha sprungit 6 min i 5:45 tempo och 2 minuter i 7:00 tempo, gånger åtta. Det gick sådär. Jag kände mig lite halvkrasslig i magen innan så jag tänkte att det är bäst att jag beger mig till motionsspåret nära där vi bor. Skulle krisen var ett faktum, har jag nära hem i alla fall. Löparmage är inte kul nämligen och speciellt inte om det är långt till närmaste toalett.

”Problemet” med motionsspåret är att det är väldigt kuperat. Det är kanske inte det bästa stället att springa vanliga intervaller på, men utmärkt för backträning. Idag hade jag svårt att hålla tempot. Jag tror inte att jag höll 5:45 på nån intervall faktiskt, det var snarare 6:00. När det sedan var dags för ”vilan” i 7:00 tempo, så gick jag. Pulsen var hög genom hela passet, t.o.m när jag gick. Jag flåsade som en galning och fick hela tiden påminna mig själv om att det inte är något farligt. Jag håller inte på och dör, det är bara lite flås.

Magen krånglade aldrig som tur och jag kunde springa hela passet som planerat. Till sist blev det 12 kilometer, vilket är ungefär 12 kilometer mer än vad jag trodde att det skulle bli från början. Imorgon väntar en vilodag och på fredag ser jag framemot ett långpass. Då börjar nämligen del ett av min semester och det måste firas på bästa möjliga sätt.