Jag lovade ju att skriva om hur min runda hem från jobbet gick. Sprang jag hela vägen eller tog jag bussen? Vi väntar med det.
Jag var ombytt och klar från jobbet vid halv sju och redo att starta. Genast jag kom ut från dörren insåg jag att jag hade klätt mig helt fel. Jag hade nämligen långa tights och lång tröja på mig. Solen sken och det var varmt, jag gissade att det skulle bli en svettig runda. Det fanns inte så mycket att göra åt saken, bara att bege sig iväg och hoppas på det bästa.
Jag värmde upp i kanske 15 minuter, innan jag började med intervallerna. Värmde upp, ha ha, redan här svettades jag floder. Planen var att springa 6 min i 7:00 tempo och 2 min i 5:30 tempo, gånger 10. Löpningen kändes lätt de första intervallerna och jag fick hålla tillbaka på tempot. De tre första intervallerna gick i 6:45 och 5:20 tempo och jag var tvungen att begränsa mig. Jag visste att det var långt kvar och jag har en tendens att börja alltför hårt, för att sedan krascha.
Vid kilometer sex kom en lång och seg backe. Det är en sådan backe som aldrig tar slut känns det som. Jag kämpade för att hålla 7:00 tempo uppför den och sprang hela vägen. Precis när jag var uppe och stum i benen, piper klockan till, dags för nästa intervall i 5:30. Tack för den!
Jag sprang med en liten midjeväska i vilken jag hade packat telefon, busskort, nycklar och dextrosol. Efter backen och intervallen beslöt jag mig för att ta en tablett. Jag kände genast i magen att det var en dålig idé. Jag har tagit dextrosol tidigare på långpass och det har inte varit något problem, men idag funkade det inte. Kanske det var midjeväskan som spände över magen och att det gjorde att magen blev ur balans?
Jag fortsatte med mina intervaller och det gick hyfsat. Inte riktigt lika snabbt mer, men fortfarande okej. Jag fick kämpa mer, men hade samtidigt redan sprungit flera intervaller. Jag stannade vid en bro, fotade lite och skulle fortsätta springa. Jag hade två intervaller kvar ännu. Efter fotopausen blev det tvärstopp. Magen protesterade fullständigt och det vara bara att inse att jag skulle bli tvungen att ta bussen hem. Jag hade ännu fyra kilometer hem och på en normal dag skulle det inte vara ett problem, men med löparmage på gång… Ni som haft löparmage vet situationen 😉
Magen var bättre när jag gick, men direkt jag försökte springa märkte jag av den. Jag kollade på klockan och visste att det snart skulle komma en buss. Tur i oturen var att jag var nära en busshållplats och det snart kom en buss. Det blev ett lite snöpligt slut på min runda, eftersom jag nog orkat springa hela vägen. Benen var pigga och flåset bra, men tja… Ibland är det inte bara det som räknas.
Totalt blev det i alla fall 15 kilometer och 9 intervaller. En riktigt bra känsla de 5 första intervallerna med snabba tider och lätta ben. Inte så illa trots allt!
0
Bra jobbat! Även om det inte blev exakt som du tänkt dig.
Tack! Så här i efterhand kan jag se att det var ett bra pass trots avslutet
Det var ju fantastiskt bra jobbat! Och hade inte magen protesterat så hade det fortsatt lika bra!
Tack! Jäkla mage som ska ställa till det