Efter mitt maraton har löpträningen gått lite sådär. Jag har medvetet valt att ta det lugnt och jag har haft varierande lust till att springa. En bidragande orsak till (o)lusten har varit att de pass jag sprungit inte alltid känts bra. Det har varit problem med flåset, benen har varit tunga, det har gjort ont än här än där… Plötsligt blir tröskeln till att springa mycket högre, för tänk om även detta pass känns dåligt?!

Mina rundor har hittills varit lugna och kravlösa, runt kvarteret typ. Ibland tre kilometer och ibland det dubbla, men aldrig längre än det. Idag kände jag att jag ville testa på att springa längre. Jag har mitt kommande halvmaraton i september och även om jag tidigare skrev om att jag skulle träna kravlöst fram till augusti, så kan jag inte lulla runt i all oändlighet. Även om jag har grunden och vet att jag kan springa ett halvmaraton, så springs det inte halvmaraton med tre (eller sex) kilometers rundor.

Jag ville ha en boost för självförtroendet och veta att jag fortfarande kan springa långt. Idag var tanken att springa längre, med längre menar jag längre än jag tidigare sprungit post maraton. Jag fick precis det jag var ute efter 🙂 Rundan landade på nästan nio kilometer och var en riktigt bra en.

Det var varmt idag och jag sprang i gassande sol. Vem springer mitt på dagen när det är som varmast och solen står som högst? Jag som dessutom inte springer bra i värme… Trots värmen blev rundan lyckad. Jag kunde springa nästan hela vägen, jag valde att gå i vissa uppförsbackar, men det kändes aldrig olidligt. Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt och det här var igen ett steg i rätt riktning. Snart kan jag börja göra upp en plan inför halvmaraton och börja träna mer strukturerat.