Jag får fortfarande kämpa för att få till min styrketräning, men det blir av och det är huvudsaken. Helst skulle jag bara springa, men jag har insett hur viktigt det är med styrketräning. Löpning är inte alltid skonsamt för kroppen och jag har haft lite små skavanker än här än där. Ibland är det en höft som trilskas, ibland ett knä, ibland en vad. Inget allvarligt, men jag vill inte att det ska bli allvarligt heller och därför behöver jag styrketräningen. Mota Olle i grind.

Jag tränar styrka en gång i veckan, oftast mellan 45 min och en timme. Ibland kör jag efter ett specifikt program eller upplägg, men nu när jag kommit igång med det hela, brukar jag köra själv. Idag blev det en salig blandning mellan olika övningar för ben, armar och core. En genomkörare av hela kroppen. Det känns fortfarande att jag gjort något, trots att det gått flera timmar sedan jag tränade. Armarna känns möra och benen skakar.

Idag kunde jag använda mig av högre vikter, det påverkar förstås också känslan i kroppen. Det är en kul känsla att känna att jag blir starkare. Att jag orkar mer och att övningar som kändes tokjobbiga för en månad sedan går bättre nu. Det är fortfarande jobbigt, men inte omöjligt. Bevisligen har mitt kämpande gett resultat och det ger mig motivation till att fortsätta. Jag ska hålla igång det och göra mina pass. Det är faktiskt ganska kul! Vänta, skrev jag just det 🙂

Jag har inga mål med min styrketräning, det är som ett komplement till min löpning. Det är för att jag ska bli en bättre, snabbare, hållfastare löpare som jag tränar styrka. Samtidigt kan jag inte förneka att det är ganska kul att känna mig stark och se resultat i spegeln. Jag börjar faktiskt ana lite muskler. Det har jag aldrig haft tidigare.

Wohoo!