Min löpning går lite på sparlåga för tillfället, i och med min yogautmaning. Det har blivit ett eller två pass i veckan, vilket är mindre än jag brukar springa. Dessutom har mina rundor varit kring en fem kilometer, vilket också är mindre än normalt. Samtidigt tänker jag att det är helt okej det med. Jag vet att jag inte tappar något fastän jag springer mindre. Löpningen finns alltid där senare och det är bara bra för mig att göra något annat i mellan och få längta till löpningen.
Längta det gör jag. Längtar efter att springa långt, att springa intervaller och framförallt att springa i bra väder. Sommar, värme, bara vägar. Eller ens en ordentlig vinter med snö. Det här snöslasket blandat med isbana tar knäcken av den mest härdade löparen. Mina senaste rundor har varit ett enda trippande och att akta sig från att falla. Det har varit halt, till att jag i nästa stund stiger rakt igenom en pöl med vatten och har vatten upp till knäna.
Idag trotsade jag vädret och bestämde mig för att springa. Gårdagens styrketräning satt kvar i kroppen och det var på trötta ben jag kom ut genom dörren. Strax utanför vår uppfart höll jag på att falla för första gången. Great tänkte jag, det här börjar ju bra. Lyckades hålla mig på benen hela rundan, men var tvungen att gå ibland för att det var så halt. Det var skönt att springa i alla fall, trots vädret, och rundan blev det längsta jag sprungit på ett tag.
Ikväll ska jag ännu göra min yoga, det blir dubbelpass igen. Jag har som vanligt inte kollat noga igenom videon, men jag hoppas att det inte är ett alltför tungt pass.
0