Min yogautmaning är slut och det är dags för en liten utvärdering. Jag startade utmaningen den 1 december och har yogat 30 pass. Inte direkt ett pass om dagen, men jag har gjort alla pass och inte skippat ett enda. Ibland blev det flera pass om dagen, för att jag inte hunnit göra dem på den dagen det var tänkt. Det har varit mycket på jobbet kring jul och annars också varit mycket i vardagen som gjort att jag inte hur hunnit med yogan varje dag.

Nu i efterhand inser jag att jag borde ha börjat vid en annan tidpunkt. Inte i december när det är som mest bråttom på jobbet, utan snarare börjat i januari. Gjort är gjort och jag ”klarade” utmaningen, men det blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Tanken var att yogan skulle vara min frizon. Inte någon som jag måste göra, utan något som jag vill göra. Mot slutet blev det mer än känsla av att det var något jag måste göra, eftersom jag var så många dagar efter i utmaningen. Jag gjorde tre pass på juldagen och det blev igen tre pass den 28 december.

Det började bra och jag gjorde ett pass om dagen och njöt av varje pass. Ju mer tiden gick och ju närmare jul det blev, desto svårare blev det för mig att få till passen. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag startade utmaningen och tänkte att jag skulle kunna träna annat också.

”Kanske jag kan springa först och göra yogan efteråt. Eller yoga på morgonen och träna styrka på kvällen.”

Hahahhaa 🙂 Dream on!

Vad har yogan gjort för mig då? Märker jag någon skillnad? Jag tycker nog att jag har märkt en skillnad. Jag kan fortfarande inte heller få ner hälarna i downward dog, men jag är bra mycket närmare än när jag började. Det känns inte omöjligt längre och om jag bara fortsätter med yogan ska jag nog klara det. Jag tycker också att min hållning har blivit bättre och att spänningen i axlarna  har lättat. Jag kan sitta rakare i ryggen när jag sitter på golvet. I början av utmaningen hade jag en kudde under rumpan för att kunna sitta upp. Nu kan jag sitta utan kudde utan problem.

Även om det ibland kändes som om yogan var något jag måste göra, fann jag ändå lugnet. Det var skönt att ha en stund för mig själv ( nå okej, men katt(er) som sällskap) och bara sitta och andas och fokusera. Efter en lång och stressig dag på jobbet, var det precis det jag behövde. Dessutom kom jag igen på att jag nog gillar att ha en plan med min träning. Det var skönt att inte behöva tänka själv, utan bara sätta på nästa video i ordningen och följa med.

Men nu, nu vill jag springa!