Hemma från Stockholm och sömnkontot är påfyllt igen. Det är kul med resor, men det tar på krafterna. Även om jag/vi kom hem ett-tiden igår på dagen, fanns det inte på kartan att jag skulle ha orkat träna. Jag var trött efter resan och vilade mest. En god natts sömn gör underverk och idag var jag pigg igen. När det dessutom var fint väder och solen (!) var framme, var det självklart att jag skulle springa. Det var prima väder för löpning. Någon minusgrad, solen sken och blå himmel. Ett långpass skulle ha suttit fint, men jag var tvungen att vara realistisk. Jag har inte sprungit mycket under december, knappt sprungit mycket alls de senaste månaderna. Jag fick nöja mig med en kortare runda och hoppas att det blir fler fina vinterdagar.

Löpningen gick riktigt lätt idag. Jag hade nästan förväntat mig tyngre ben och tyngre andning, men det kändes som om jag flög fram. Sista kilometern ville jag testa benen, öka farten lite. Inte max, men lite högre tempo. Jag hade under rundan hållit tempon på 6:40 ungefär och jag såg att jag under sista kilometern var på 6:30 ungefär. Jag ville pressa mig en aning och se om jag kunde få sista kilometern till 6:25. Benen svarade när jag ökade och sista kilometern gick på 6:12!

Det kanske inte säger så mycket, men för mig är det jäkligt bra för tillfället. Jag har som sagt knappt sprungit något i december, kanske ett pass i veckan. De passen har varit mysrundor runt kvarteret på 5 kilometer. Absolut inga intervaller eller någon tillstymmelse till fart. Bara lugn jogg för att hålla igång löpningen. Att jag då kan pressa mig till kilometertider på låga 6 minuter per kilometer är jag riktigt nöjd över. Dessutom kändes det inte som om jag pressade mig själv, det kändes lätt.

Nu vet jag ju att det bara var en kilometer och jag hade inte sprungit sedan onsdagen och kanske därför hade pigga ben. Men ändå, 6:12! Ja tack! En utmärkt start på löparåret 2018!