Planen var att idag efter jobbet springa ett lugnt kravlöst pass. Jag hade tänkt mig en mysjogg runt kvarteret på ungefär fem kilometer. Tass tass tass, bara för att samla kilometer och för att springa tre gånger den här veckan. Jag hade (har) nämligen tänkt springa på söndagen också och då springa ett lite tuffare pass. Kanske lite längre, kanske lite snabbare. Jag hade inte egentligen planen klar, men tanken för dagens runda var i alla fall lugnt och kravlöst. Jag märkte att benen var pigga idag och jag fick feeling och beslöt mig för att ändra planerna.

Det sägs ju att never waste good legs. Bäst att passa på när jag har pigga ben. Jag beslöt mig för att springa en form av fartlekspass. Snabbare upp för backen, jogga till trädet, snabbt fram till lyktstolpen osv. Ibland fick jag extra mycket feeling och sprang en kilometer eller mer i samma snabbare tempo. Idag blev det en naturlig fartlek, eftersom det var väldigt blåsigt ute. Ibland hade jag värsta motvinden och fick kämpa för att överhuvudtaget ta mig framåt. För att i nästa stund ha medvind och flyga fram.

Jag var förvånad över hur pigga mina ben kändes. Jag gjorde nämligen veckans styrketräning igår och jag hade därför planerat in ett lugnare pass till idag. Kanske det är det som krävs? Kräma ur benen för allt vad de är värda med tung styrka, för att sedan nästa dag springa snabbt? Det brukar nämligen inte vara så. Oftast brukar tung benstyrka resultera i grym träningsvärk och väldigt stela ben. Kanske påverkade vädret mig positivt? Det var ljust ute när jag begav mig ut och då var klockan ändå närmare halv fem. Jag fick springa i dagsljus i alla fall de första femton minuterna. Nu springer jag i.o.f.s i dagsljus ganska ofta eftersom jag inte jobbar som alla andra 9-17, utan jag kan vara ledig mitt i veckan.

Men att efter jobbet kunna springa i dagsljus fortfarande är lyx. Vi går äntligen mot ljusare tider igen!