Underskatta inte vilan

Min träning rullar på bra, jag tränar styrka, får till yogan, sprang distansrekord förra veckan och allt känns bra. Gårdagens pass var ingen höjdare och jag började kolla lite på statistiken. Hur mycket har jag sprungit den senaste tiden egentligen? Jag vet att jag har sprungit över 20 kilometer per vecka de senaste tre veckorna, men inte tänkt så mycket mer på det. 20 gånger 3 är ju 60 och det visade sig att jag sprungit hela 72 kilometer i januari hittills. Börja lugnt var det visst som var tanken?

Det är en av fördelarna med att registrera sin träning tycker jag. Jag får en överblick över vad jag faktiskt tränar och hur ofta. Annars knallar jag bara på. Dag för dag, vecka för vecka. Jag tar bara en vecka i taget, ökar mängden och inser inte att jag kanske borde ta en vilovecka ibland också. För allt känns ju så bra, varför vila? 72 kilometer i sig är inte mycket för mig, men det är ändå mer än det dubbla mot vad jag sprang i december. Det är dessutom mer vad jag sprang i november (68 km) och nästan lika långt som jag sprang i oktober (78km).

Nu drar jag i handbromsen, är förnuftig och tar en vilovecka. Inte en vilovecka som i att bara ligga på soffan och slappa, mer att jag tar en lugnare vecka. Mera tid för yogan och flera pass av det. Jag märker hur stel jag är när jag bara yogar en gång i veckan och springer längre och mer igen. Den här veckans träning kommer därför att bestå mestadels av yoga, möjligtvis ett lättare styrketräningspass och lugn löpning.

Jag har skrivit mycket om att jag vill komma igång med löpningen igen och få det till en rutin. När jag kollar bakåt i statistiken för januari, kan jag väl konstatera att jag är igång nu. Det är svårt att inse det själv ibland bara. Jag ser inte längre än vad näsan räcker, jag ser inte helheten, utan tänker bara på gårdagens sämre pass och att det är det som definierar mig. Silly me!

0

2 tankar kring ”Underskatta inte vilan

    1. hopihopi Inläggsförfattare

      Det är såå skönt med yoga, jag har gjort det i två dagar nu och jag märker hur jag saknar det. Men tiden! Tiden räcker ju inte till för allt jag vill göra

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *