Varje år värmen kommer är det som om jag aldrig sprungit tidigare. Jag byltar på mig samma kläder som förut, och svettas efter 300 meter. Varför lär jag mig inte? Egentligen är det inte så konstigt, eftersom vädret har växlat så snabbt. För knappt en vecka sedan var det snöstorm och nu är det full sol och varmt. Inte direkt shorts och t-shirt väder, men nästan. Idag var planen ett vanligt distanspass innan jobbet. Min träningsplan har igen blivit ändrad…

Jag visste att det var varmt ute, men hade inte anat hur varmt det skulle vara. Jag tänkte att jag skulle klara mig med ett lager på överkroppen. Tidigare har jag sprungit med både jacka och långärmat under. Nu hade jag tänkt skippa jackan och bara ha en långärmad tröja på mig. För att vara på den säkra sidan tog jag den tjockaste tröjan jag har och jag var ändå orolig över om jag skulle klara mig. Eller om jag skulle frysa. På med pannband och vantar ännu och ut genom dörren.

Efter kanske 300 meter svettades jag som en liten gris. Det var så varmt och jag hade säkert klarat mig utmärkt med en t-shirt. Och utan vantar och pannband. Jag orkade inte vända om och byta kläder. Jag var under tidspress att hinna springa mitt planerade pass. Själva passet var det inget fel på, det var bara klädvalen som gjorde det svårare. Eller snarare jobbigare. Nästa gång jag springer dagtid i sol, ska jag ta en tunnare tröja på mig. Äntligen, kan jag börja springa i mindre kläder.