Igår när jag skrev om mina klädproblem på löpturen, glömde jag helt att berätta att jag sprang i mina nya skor. Det var första passet i dem. 8,5 kilometer fick bli första testrundan. Det kan väl ses som en bra sak att jag glömde bort dem. Att de inte alls kändes av på min löptur. Inget som skavde. Inte ont någonstans. Inga blåsor. Det var som om jag alltid sprungit i dem. Enda negativa som jag kan komma att tänka på var att det inte var bekväma att gå i. Fast sen igen, jag ska ju inte gå i dem heller.

Jag är positivt  överraskad över att jag kunde springa så pass långt i dem på min första runda. Tidigare när jag köpt nya skor, har jag max vågat springa kanske 5-6 kilometer första gången. Sedan har det känts i fötterna. Efter ett tag har jag ju ”sprungit in” skorna och de första problemen jag haft har försvunnit. Den här gången kändes det faktiskt inte någonstans. Jag hoppas att den goda första känslan ska hålla i sig och att dessa ska bli mina nya maratonskor och nya favoriter.

Ännu är det för tidigt för ett omdöme, men första intrycket bådar gott 🙂