Jag kunde inte hålla mig

Egentligen är detta min vilovecka, eller lugnare vecka, men idag var vädret alldeles för fint för att kunna motstå löpningen. Jag hade planerat att springa senare i helgen, men då har det lovats sämre väder. Lika bra att passa på att springa idag när vädret var fint. Sol, blå himmel, säkert över tio grader varmt… Bästa tänkbara vädret för löpning.

Jag var ändå förnuftig och beslöt mig för att springa en helt vanlig distansrunda. Inte intervaller. Inte långpass. En vanlig mysrunda i valfritt tempo. Eftersom jag inte sprungit sedan söndagen och inte tränat annat än ett yogapass den här veckan, hade jag pigga ben. Väldigt pigga ben. Det kändes som om jag flög fram. Vad som var tänkt som en lugn runda, blev till sist nästan ett tempopass. Känslan i kroppen var ändå bra, det kändes inte som om jag pressade mig själv. Det var snabbare tempo än normalt, men kontrollerbart. Jag tog inte i för fullt, utan idag var dagsformen bra.

Jag hade lärt mig sedan förra gången jag sprang i värme, att ha mindre kläder på mig. Jag tänkte först bara ha en t-shirt, men vågade inte. Istället blev det långärmad tröja, men en tunn en den här gången. Inga vantar och inget pannband. Det var lagom. Jag hade säkert klarat mig med t-shirt, men vill inte chansa och bli sjuk. Min löpning och träning överlag går bra för tillfället och jag vill inte tvingas till ett uppehåll. Därför tar jag också medvetet viloveckor och låter kroppen återhämta sig.

0

2 kommentarer

  1. Hehe! Smart där. Att inte ta vantar och pannband. Det hade nog blivit lite svettigt. 🙂

    • hopihopi

      20 april, 2018 at 08:19

      Härligt att kunna springa med mindre kläder. Det var kanske därför det gick så fort?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2020 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑