Den här hungern är inte att leka med alltså. Jag är oftast hungrig och äter mest och jämt. Förutom då när jag glömmer bort det och undrar varför jag inte har någon energi. Efter långa löppass är det som om min mage blir ett bottenlöst hål. Jag kan äta och äta, men är fortfarande hungrig. Det är som om inget hjälper. Gårdagens långpass var inget undantag.
Jag hade fyllt på med energi under passet i form av dextrosol, så det var inte ens som att jag gick tom under passet. Direkt när jag kom hem, nå inte direkt direkt, men efter duschen, kanske 20 minuter senare direkt, åt jag. Först en stor skiva bröd med jordnötssmör och banan. Och mitt nya favoritkaffe, Oatlys coldbrew latte. Sedan ett äpple och en yoghurt. Några timmar senare var det dags för middag. Jag mumsade gladeligen i mig quesadillas med majschips och dip. Lite dryck på det, men nej, fortfarande hungrig.
Jag ser inte alls framemot idag. Jag kommer att vara på jobb hela dagen och har inte tid eller möjlighet att äta hela tiden, eller när jag vill. Även om jag förstås ätit frukost idag och kommer att ha matpaus på jobbet, är det inte en kul känsla av att magen knorrar. Jag kommer att äta igen först på kvällen när jag kommer hem. Det kommer att bli en lång dag på jobbet och en lång väntan på mat. Jag får ladda fickorna fulla med russin eller andra små snacks och mumsa på medan ingen ser… 🙂
2
”Middag några timmar (!) senare”….???
Mellanmål i all ära, men förstår att du var hungrig! Hehe! 😉
Jo, jag är inte alltid känd för att vara den som planerar mina måltider bra. I efterhand kan jag komma på att inte så konstigt att jag var/är hungrig. Jag kan på riktigt glömma bort att äta 🙂
Jag har också dagar när jag kan äta hur mycket som helst. Då finns det ingen botten i mig.
Jag tror att det dessutom hänger ihop med hormoncykeln, beroende på var jag är i månaden